Försök förstå tränaren innan

du dömer tränaren.

#2  |  2026

Det finns förmodligen få personer i en ung hockeyspelares omgivning som diskuteras lika mycket hemma vid köksbordet som tränaren.

• Varför får jag inte spela mer?

• Varför spelar han powerplay?

• Varför blev jag bänkad efter ett misstag när någon annan får göra tre?

• Varför spelar tränaren mig med just den kedjan?

• Varför får jag aldrig chansen?

Och ibland: Vad f-n håller tränaren på med?

Jag tror att de flesta som har levt nära tävlingsidrott känner igen åtminstone någon av frågorna. Ibland är kritiken dessutom befogad. Tränare fattar fel beslut. De kan kommunicera dåligt. De kan favorisera spelare. De kan missbedöma potential och ibland hantera människor på ett sätt som inte är särskilt bra.

Men innan man dömer tränaren finns en fråga som jag tycker att både spelare och föräldrar borde ställa oftare: Vad är det tränaren försöker åstadkomma?

Tränaren ser en annan match än spelaren

Spelaren ser naturligt nog matchen mycket utifrån sin egen situation. Tränaren måste se hela laget. Säg att det återstår tre minuter. Laget leder med 3–2. En 18-årig offensivt skicklig back tycker att han har gjort en riktigt bra match. Han känner sig stark och vill spela.

Ändå skickar tränaren in en äldre, mindre offensivt spektakulär back.

Spelarens slutsats kan bli, -han tror inte på mig. Tränarens resonemang kan vara något helt annat, -Jag behöver någon som vinner kampen framför mål, inte chansar i första passet och som jag vet kommer att få ut pucken ur zon.

Det behöver inte innebära att tränaren tycker att den äldre backen är en bättre hockeyspelare. Han kanske bara bedömer att den spelaren är bättre lämpad för just den uppgift laget behöver lösa just då. Det är en viktig skillnad.

Tränarens uppdrag är inte uteslutande din karriär

Det här kan vara obekvämt att höra. Men tränarens primära uppdrag är normalt inte att optimera en enskild spelares karriär. Visst, -tränarens ska se till att individen utvecklas men tränaren ansvarar också för lagets totala prestation. Han eller hon ska få kanske 20–25 individer med olika styrkor, svagheter, personligheter och ambitioner att tillsammans prestera.

Det innebär prioriteringar.

• Roller.

• Matchningar.

• Speltid.

Och beslut som oundvikligen kommer att göra någon besviken. För spelaren är den egna speltiden kanske dagens viktigaste fråga. För tränaren är den en av många variabler. Det betyder inte att spelarens utveckling är oviktig. Men perspektiven är olika.

Och ju tidigare en spelare förstår det, desto bättre rustad blir han eller hon att navigera i en elitmiljö.

”Men jag gjorde ju två mål”

Resultat och prestation är inte alltid samma sak. Du kan göra två mål och samtidigt missa flera uppgifter som tränaren värderar högt. Du kan gå poänglös och göra exakt det laget behöver av dig. Tränaren kan titta på sådant som spelaren själv knappt tänker på:

• Hur följer du matchplanen?

• Kan du lita på dina beslut under press?

• Tar du rätt position utan puck?

• Hur reagerar du efter ett misstag?

• Hur fungerar du tillsammans med vissa andra spelare?

• Vad händer med laget när du är på isen?

Det är därför två människor kan titta på samma prestation och komma fram till olika slutsatser. Var inte rädd för en tränare som ställer krav

Det finns också en annan situation jag tycker att unga spelare behöver lära sig att hantera.

Tränaren är på dig. Korrigerar. Kräver mer. Ibland höjer han eller hon rösten. Det är inte alltid behagligt.

Men min grundinställning är: Var inte automatiskt negativ när en tränare ställer höga krav på dig.

Ofta finns något positivt i det. Tränaren ser mer i dig. Tränaren tycker att du kan bättre. Tränaren lägger fortfarande energi på att försöka få fram det. Det finns ett gammalt uttryck inom idrotten som ungefär säger: Oroa dig inte mest när tränaren "är på dig". Börja fundera den dagen tränaren slutar vara det.

Det ligger något i det. Likgiltighet är ofta betydligt värre än kravställning. Men här behövs en mycket viktig gräns.

Kravställning är inte ett frikort

Att vara tränare ger ingen rätt att bete sig hur som helst. Det finns en fundamental skillnad mellan att vara krävande och att vara kränkande.

Att säga: ”Det där är inte tillräckligt bra. Du måste vinna den duellen.” är något helt annat än att förnedra en spelare som person.

En tränare kan vara rak, frustrerad, högljudd och väldigt krävande. Men systematiska personangrepp, förnedring, mobbning, trakasserier eller ett rent destruktivt beteende ska aldrig romantiseras som ”hård coaching”.

Höga krav och respekt kan, och ska, -existera samtidigt. Det är lika viktigt att förstå som att kunna ta kritik.

Fråga innan du drar slutsatsen

Vad gör man då om man verkligen inte förstår tränarens beslut?

Frågar. Men sättet man frågar på spelar stor roll. Det är stor skillnad mellan: ”Varför får jag aldrig spela?” Och: ”Vad behöver du se mer av från mig för att kunna använda mig i de situationerna?”

Den första frågan riskerar att bli en diskussion om rättvisa. Den andra kan ge information som spelaren faktiskt kan använda. Det kräver också att man är beredd att höra svaret. Kanske säger tränaren något man inte håller med om. Kanske gör det ont. Kanske tycker man fortfarande att tränaren har fel.

Men nu vet man åtminstone hur tränaren ser situationen. Och det är värdefull information.

Förälderns roll är särskilt svår

För en förälder är det här kanske ännu mer komplicerat. Man ser sitt barn kämpa. Man ser besvikelsen efter matchen. Och instinkten är naturligtvis att skydda.

Men om den första reaktionen alltid blir: ”Tränaren fattar ingenting.”

…har man kanske hjälpt för stunden men samtidigt tagit ifrån spelaren möjligheten att själv försöka förstå och hantera situationen.

En bättre första fråga kan vara: ”Hur tror du att tränaren tänker?” Och därefter: ”Vad kan du själv göra åt det?” Det betyder inte att föräldern aldrig ska reagera. Det finns situationer där vuxna behöver ingripa. Men varje obekvämt tränarbeslut är inte en sådan situation. Ibland är det helt enkelt elitidrott.

Förstå först. Bedöm sedan.

En spelare kommer under en karriär att möta många tränare. Några kommer att passa perfekt. Andra inte alls. Några kommer att se kvaliteter hos spelaren som ingen tidigare sett. Någon kommer kanske att missbedöma spelaren fullständigt. Man behöver inte hålla med om allt. Man behöver inte acceptera allt.

Men det finns en stor styrka i att först försöka förstå.

• Vad försöker tränaren åstadkomma?

• Vad behöver laget?

• Vad förväntar sig tränaren av mig?

Och vad av detta kan jag själv påverka?

För att förstå ett beslut är inte samma sak som att hålla med om det. Men det är nästan alltid en bättre utgångspunkt än att döma det innan man förstått varför det fattades.

Kontakta oss ––>

Vill du veta mer?
Kontakta Peter Imhauser:
peter@imhauser.se
+46 (0)708-728 527