Självförtroende behöver något att stå på.
#4 | 2026
Självförtroende är ett återkommande begrepp inom idrotten. Det märkliga är att vi pratar om det som om det vore något man antingen har eller inte har.
Ena veckan spelar någon med stort självförtroende, nästa vecka sägs samma spelare ha tappat det.
Då ska det helst hittas igen, gärna lagom till nästa match. Jag är inte säker på att det fungerar så. Naturligtvis påverkas vi av hur det går. Gör du mål några matcher i rad blir det lättare att ta nästa avslut. En back som lyckats med sina första uppspel vågar förmodligen lite mer i det tredje. På samma sätt kan några misslyckade matcher göra att sådant som tidigare gick automatiskt plötsligt börjar kräva eftertanke.
Men det där är den synliga delen av självförtroendet. Den som kommer och går ganska snabbt.
Det finns en annan sort som jag tror är betydligt viktigare för en idrottare. Den är mindre beroende av vad som hände i förra matchen och har egentligen ganska lite med pepp att göra. Den kommer ur förberedelsen.
Skillnaden mellan att hoppas och att veta
Tänk dig att du står i omklädningsrummet en halvtimme före match. Du vet naturligtvis inte hur det kommer att gå. Det vet ingen. Motståndaren kan vara bättre än väntat, pucken kan studsa fel och du kan göra ett misstag redan i första bytet.
Men du vet en annan sak. De senaste veckorna har varit bra. Kanske inte perfekta, men bra. Träningen har haft kvalitet och du känner att du har flyttat något i ditt spel. Det där du haft problem med har du faktiskt arbetat med. Kroppen känns som den ska. Du har förberett dig för matchen. Det skapar en ganska speciell trygghet. Inte känslan av att jag kommer att dominera ikväll utan snarare, -jag har gett mig själv en rimlig chans att prestera.
Jag tycker att det är en mycket mer intressant definition av självförtroende. För motsatsen känner de flesta idrottare också igen. Man står inför en prestation och vet innerst inne att förberedelserna inte riktigt varit där. Det behöver inte handla om någon katastrofal misskötsel. Några procent här och där räcker. Lite sämre fokus, några saker som skjutits på framtiden, en träningsperiod som mest genomförts snarare än använts. Det går förstås att peppa sig själv ändå. Men det är svårare att argumentera med den egna vetskapen. Därför tror jag att självförtroende byggs långt före match.
Jag behöver spela mer
Ibland säger spelare att de behöver få spela mer för att få tillbaka självförtroendet. Jag förstår precis vad de menar. Speltid och lyckade aktioner kan självklart hjälpa. Men det gör också spelaren ganska beroende av omgivningen. Någon annan måste ge mig speltid. Jag behöver få ett mål. Tränaren måste visa förtroende. Något positivt måste inträffa innan jag kan börja känna mig säker igen. Det blir ett ganska utsatt läge.
Ett alternativ är att börja längre bak i kedjan och arbeta med sådant som faktiskt går att påverka.
Om spelet inte fungerar som du vill behöver lösningen inte vara att försöka känna större självförtroende. Det kan vara att gå till träningen och arbeta med det som inte fungerar. Det är mindre spektakulärt, förmodligen också långsammare.
Men varje gång du märker att något som tidigare varit svårt börjar fungera lite bättre händer någonting. Du behöver inte längre övertala dig själv om att du behärskar situationen. Du har fått erfarenhet av att du gör det. Jag tror att det är en viktig skillnad.
Självförtroende är heller inte frånvaro av nervositet
En väl förberedd spelare kan vara rejält nervös före en match. Det finns ingen motsättning i det. Tvärtom skulle jag vara försiktig med föreställningen att den självsäkra spelaren alltid går omkring med en känsla av att vara bäst. Den sortens självbild kan försvinna ganska snabbt när verkligheten börjar göra motstånd. Ett mer robust självförtroende klarar att samexistera med osäkerhet.
För en hockeyspelare tycker jag att den tanken är särskilt relevant. Väldigt mycket i en match ligger utanför den egna kontrollen. Du bestämmer inte hur tränaren matchar laget, hur domaren dömer eller hur motståndaren spelar. Du kan göra en bra prestation och ändå förlora. Du kan dessutom göra allt rätt i en situation och ändå få ett dåligt utfall. Om självförtroendet hela tiden ska följa resultatet blir det ett ganska skört bygge. Förberedelsen är stabilare.
När det börjar gå dåligt?
Det här blir kanske tydligast när en spelare hamnar i en svacka. Efter ett par dåliga matcher börjar man gärna leta efter den där känslan man hade tidigare. Problemet är att ju mer man letar efter självförtroendet, desto mer medveten blir man om att det inte finns där. Då tror jag mer på att göra frågan konkret.
Om det är första passet som blivit osäkert finns det saker att göra åt det. Om du kommer fel in i närkamperna går det att arbeta med. Om problemet snarare är att du känner dig fysiskt efter behöver du tillsammans med rätt personer förstå varför. Det fina med det förhållningssättet är att självförtroendet inte längre behöver vara själva uppgiften. Uppgiften blir att förbättra någonting i ditt spel.
Självförtroendet kan få komma som en konsekvens. Det är också därför bra träning betyder mer än bara den fysiska eller tekniska utvecklingen. När du har lagt tid på något och märker att du behärskar det bättre förändras också din relation till situationen. Den känns mer bekant. Mindre hotfull. Du behöver inte fundera lika mycket. Det är svårt att tänka sig till den känslan. Man behöver göra sig förtjänt av den.
Mats Wilander satte ett par bra ord på det.
Mats Wilander som är en av Sveriges mest framgångsrika tennisspelare har formulerat det här på ett sätt jag tycker mycket om.
Det avgörande ordet för mig är
En tränare kan hjälpa dig att utvecklas. Lagkamrater kan driva dig. Föräldrar kan skapa förutsättningar och människor runt omkring dig kan stötta när det går tungt. Men ingen av dem kan låna ut ett hållbart självförtroende till dig.
Det måste så småningom vila på någonting du själv tror på. Och då är det svårt att hitta en bättre grund än den Wilander beskriver. När du står där före match behöver du inte övertyga dig själv om att du är fantastisk. Du behöver inte heller veta att du kommer att lyckas. Det räcker att veta att du har gjort jobbet och är så väl förberedd som du kan vara. Den vetskapen ger en särskild sorts trygghet. Du vet att motståndet kan bli tufft, men du känner ingen anledning att tveka.
Sedan är det dags att spela.
Imhauser Sports Management hjälper ambitiösa ishockeyspelare att utvecklas på och utanför isen. Genom individuell spelarutveckling, karriärsrådgivning och personligt mentorskap skapar vi tydligare riktning, större självkännedom och mer självständiga spelare, -för både dagens prestation och morgondagens karriär.
Kontakta Peter Imhauser:
peter@imhauser.se
+46 (0)708-728 527